Heartbeats

Japp, mitt hjärta slår och här är jag.
Fortfarande mitt egna jag. Känns bra att jag hittat mig själv igen, dock kan jag bli lite bortkommen när jag faktiskt känner mig lycklig. Jag lycklig? Hur går det ens att skriva i samma mening när det är jag som sitter vid tagentbordet?
Förstår det inte. Vågar jag verkligen vara lycklig? Kanske, kanske inte...
Nu går det ju faktiskt bra för mig och jag känner verkligen lyckoruset i mina ådror.
Jo, den här gången ska jag våga njuta. Nu är det faktiskt min tur, ha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0