Mitt liv

Vill inte må dåligt igen..
Känner hur det börjar krypa till ytan, den där känslan av nått man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är.

Oro, ledsamhet, nervositet, besvikelse eller rädsla?
Vet inte vad det är men det ligger på lur, snart hoppar det på mig som en jagande lejonhona på savannen.
Jagar, jagar, jagar tills jag faller som en fura i stormen. Den biter mig och knager på mig.
Blödande ligger jag där med sår över min kropp som inte vill läka och de som läker lämnar ett ärr som då och då påminner mig och det förflutna. De oförglömliga och det hemska. Ibland får jag en hemsk känsla som jag inte kan förlåta mig själv för. Varför inte låta "lejonhonan" ta mitt liv helt, få allt att försvinnan, ingen smärta inga minnen att ta sig igenom.
Bara tystnad, ett ljus inget mer. Lugn... Just det, ge mig lugn, bara lugn vore bra ist för tankar om nödvändigt ont...